Det finns många fler bilder från förlängesedan. Men nu tar jag sommarlov och lite höstlov även. Sedan får vi se vad som händer.

WC-spegeln på National Library i Dublin. Och jag. Efter att ha druckit en pint of Guinness på Mulligans. En bild från för mycket längesedan. Minns Canon Dial.

En sten från för väldigt längesedan. 400 miljoner år!! gammal. 
Den låg lugnt vilande på Östergarnsholm, bland gäss och ejdrar.

En bild från inte så där väldigt längesedan. Igår. Ålekråkelik. Fårö. Bergmanland.

En svensk soldat. 105 Sveningson. På Ringenäs.

En interiör. Köket på Torggatan. Nog sagt.

Robert och hans verk. Dekoration till en fest som hade Pop art som tema. Biljetter till kvällen såldes slut redan på onsdagen. Roy Lichtenstein är den som inspirerat Robert till bilden.

Slöjdis, elevkåren 1966, samlade i aulan. Jag tror bilden togs för publicering i Konturen, elevtidningen. Jag försöker minnas namn. Donald, Sten, Anita, Robert, Eva, Carlos, Henrik, Stig, Marina, Birgitta, Carl, Lena, Dag, Peter, Björn, Kjell ....
I aulan hade vi våra fester. Cirkus Schlojdini någon gång 1962. Robert och jag i elefantmundering.  Eller insparken med torrsim, och skidåkning på Avenyn. Julmarknad och spex. Och så städning på söndag morgon, med bonvaxning av golvet. Det var då.

En bild från lumpen. Lv 6 1966. Traktorförare Nordström, soldat Stenemar och Schwartze på koktrossen. Kanske är vi på väg till Ringenäs.

Skolresa (använder man det ordet längre?) till Grekland. 1965. Vid vägens kant satt en fåraherde, gladlynt och väderbiten. Bussen gjorde halt, vi bjöd mannen på ouzo och Rolf Anderberg, som studerat latin och grekiska och var vår reseledare, försökte sig på att samtala med herden. När vi återvänt till Sverige tog militären makten i Grekland.

En lördagkväll på Torggatan med lumparkompisar. Troligen en förfest. Kanske är vi på väg till Kinesiska muren. Vid pianot sitter Berntsson, Skoog lirar gitarr. Den snygge killen i mitten är Bergstrand och höger om honom Dimming. Sedan Engström och Stenemar. Bordet vi samlats runt är illgrönt och hopsnickrat av farsan. Ljungen i krukan på pianot är mitt vanitas. Metronomen och klockan får väl även räknas dit. Ölen är Pripps blå. Systemet låg även det på Torggatan, mittemot St Eriks källare. 1966 eller 67.

En lördagkväll på Torggatan? Kanske har vi, jag, Robert, Lotta och James, varit och sett en film på Studentfilmstudion. Eller så skall vi strax ge oss iväg till Victoria, Vickan. För att dricka gin och äta en Målartallrik.  Denna dag låg världen och framtiden för våra fötter. Vi var odödliga, rökte filterfritt, och skulle paradoxalt nog inte bli äldre än trettio. Det var vi övertygade om. Våra idoler var Truffault, Palle Nielsen, Thelonius Monk, Hasseåtage, Richard Avedon och Pollock, vars tavlor vi sett på en stor utställning på Konsthallen i Göteborg. Vi dansade till Dixie Six på Slöjdisfester.  På Liseberg spelade Count Basie. Gerry Mulligan, Duke Ellington, John Coltrane, Ella Fitzgerald, Errol Garner och Monk fyllde Konserthuset. The Beatles satt och åt på Park Avenys restaurang, jag var nära att krocka med David Bowie på Avenyn. Bilen var en Renault 4 L, en sk Skrytbil. Reklamen gjordes av Alf Mork på Arbmans, Expressen hade 800 000 ex i upplaga, nästan nakna flickor hittade vi i Lektyr och Fib Aktuellt. We want Cue, skanderades på Götaplatsen. Det nya i litteraturen fann vi i BLM, och på Chalmers såg vi Warhols The Chelsea Girls, på två dukar med "time laps" The Sleep visades på Konsthallen i förkortad version. 4 timmar. Kvarteret Korpen visades på Aveny, eller var det Spegeln. Lotta gick på Textil. Modefotograferades. Flyttade till Stockholm?

Kjell kom från Karlskoga. Hade jobbat i skogen. En envis, filosofisk, sturig och generös värmlänning. Kjell lärde mig hur man bygger en kolmila, citerade Dan Andersson, älskade att äta fisk, värmde sängen med uppvärmd gatsten, var en hängiven bastubadare, musiknörd och basfiolbyggare. Då, på sextiotalet. Han kom att ägna sig åt bokstäver och typografi, och lär ha gjort GöteborgsOperans logga. Bilden ovan är tagen på Statens Museum for Kunst. I Köpenhamn.

Knut Irwe var lärare i måleri. På Slöjdis. Den terpentindoftande målarsalen ljöd av hans skånska dialekt. Och bullrande skratt. Irwe var svår att tillfredsställa. Oftast ville han att jag skulle börja om, skrapa bort vad som fanns på duken, börja om. Skrap, skrap. Det blev kanske två, tre oljor gjorda under åren. Jag minns en lektion, en kall vinterdag!, då han uppmärksammade mig på att en ton inget liv får förrän den sätts i relation till en annan ton. Han hummade.... aaaaaa hhhhhhh! En uppenbarelse, epiphany, vid det tillfället, den dagen. Samma vinter köpte jag ett begagnat piano hos Waidele. Bilden är från en resa klassen gjorde till Danmark.

Ellen kom från Stockholm. Till Slöjdis. Som ett yrväder. Bodde i Haga. Virkade tröjor, målade kakelugnen grön, storblommigt. Drejade krukor, for till Tyskland, blev kär i Våffe, födde barn och emigrerade. Vad hon gör idag? Vet inte. 

Jag fick ett mejl från Carlos. ( Se inlägg den 19 april ) Och en bild av Carlos idag. Han har fått dom grå tinningarnas charm. Men annars tycker jag han ser välbehållen ut. Under några år på sjuttiotalet arbetade jag på Brolins Reklam på Parkgatan. Det gjorde även Carlos, Kenneth och Peter. På bilden ovan har vi ätit en god lunch på Pustervik.

Siv och jag gick i samma klass på Slöjdis. Hon bodde tillsammans med Ellen, på Mellangatan i Haga. 1967 flyttade Siv och jag tillsammans, till Högsbo. 1971 föddes Åsa. 1977 flyttade Siv och jag isär. Siv blev teckningslärare.